Min trygga hamn när det blåser är den tidiga bönestunden innan dagen kommit igång. Vid denna stund sänker jag alla väggar runt mig själv och försöker lyssna in vad Herren vill säga.
Väggarna består av egots alla trix i form av synpunkter på allt som sker och värderingar av vad andra gör. Dessa synpunkter kan vara hur ”riktiga” som helst men de utgör ett hinder när jag söker närheten till Herren.
Avskalad till att vara en syndare frälst av nåd, som är upprättad genom Jesus frälsargärning, så är jag redo att möta min mästare.
Där minns jag hans ord till Petrus vid stranden av Genesarets sjö; ”Var rör det dig, följ du mig”.
Visst rör det mig djupt när kyrkan väljer att tämja Guds ord för att anpassa sig till tidens värderingar. Gud står utanför tiden och hans ord skär rakt igenom alla våra tankekonstruktioner.
Där i den stilla morgonstunden säger Han; mitt barn, jag har kallat dig till att vara förebedjare, att i dina böner omsluta hela min kropp oavsett om den är frisk eller sjuk. ”Om en del av kroppen lider så lider hela kroppen”. Låt mig beröra ditt inre så att du får kraft att stå rak och i kärlek kan möta förvirringen runt omkring dig. Genom att stå rak blir du en del av min väg för att hela min jordiska kropp. Läkedom från mig strömmar fram genom Andens kraft i varje människa som väljer att komma nära mig.