I dagarna utkommer en spännande bok, Lewi Pethrus sista; ”Mitt andliga testamente”
Jag läste Birger Thuresons recension i tidningen Dagen och blev mycket förvånad av hur han såg på boken.
Min sammanfattning av hans recension är att boken mest har historiskt intresse och inget säger till vårt land i vår tid. Varför har det givits ut? Den är ett nytryck av en gammal bok. Originalet var på engelska riktat till en annan målgrupp.
Det spännande med bokens historia är att LP skrev ett svenskt manus som inte blev utgivet på svenskt förlag och därför kom att översättas till engelska och gavs ut i USA.
Senare kom en svensk översättning, som Thureson påpekar, med den mötte motstånd och såldes aldrig på öppen marknad, utan hamnade i ett lagerutrymme.
Jag har en mikro-liten del i kedjan hur boken återfanns och kom därigenom för några år sedan att läsa ett exemplar av de böcker som fanns på lagerhyllan.
Jag ser boken som ett tydligt budskap till kristna i vår tid att upptäcka (återupptäcka) den helige Andes vägar och att Andens vind blåser friskt så att dammet från våra föreningskyrkor ska lyftas bort av vinden, eller att vinden söker sig nya vägar. Min uppfattning är också att det inte är någon tillfällighet att boken ges ut just nu.
Så i motsats till Birger Thuresson ser jag boken som högaktuell. Så olika kan två män i samma åldrande generation se på en bok.