Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle återkomma om en upplevelse som berör den gräsrotsväckelse jag då talade om.
För några år sedan var jag i bön och under bönen fick jag en inre upplevelse, som en syn.
Jag såg ett dystert mörkt landskap. Anade konturerna av skogspartier och bergskammar i bakgrunden. Fanns det bebyggelse så var den svår att upptäcka i allt det dunkla.
Sedan anade jag en ljusglimt i det övre högra hörnet av ”bilden”. Jag fördes närmre denna svaga ljuspunkt och kom då att se ett fåtal människor samlade till bön. Det var enkla människor, eller rättare sagt människor i vardagsmiljö. Det vilade en helig frid över samlingen. Jag upplevde det som om att Guds välbehag strålade över samlingen och jag uppfylldes själv av denna helighet till den grad att tårarna ville komma.
Så fördes jag tillbaka och såg det hela perspektivet igen. Nu upptäckte jag att det fanns små ljuspunkter lite var stans i bilden, som om en stjärnhimmelsmatris vilade över hela landskapet. Inom mig visste jag att detta var böneplatser liknande den jag hade fått se.
Jag fick aldrig se elden från dessa böneplatser föras samman till en stor flammande eld, men jag fick en förvissning om att det skulle ske. Detta är gräsrotsväckelsen, de många längtande bedjarnas efterlängtade andliga genombrott. Detta är den stabila grunden i det som snart kommer att ske. Mycket snart.
Jag har berättat om denna syn i ett antal bönesamlingar i södra Sverige och det har alltid slagit an en ton hos bedjarna.
Helt nyligen fick jag av en vän höra att många år tidigare än min syn, så fick en profetisk röst i Småland, nära Sveriges ”äldsta” pingstförsamling i Adelöv, en syn som liknade den jag fick se. Det gladde mig och bekräftade budskapet.
Så med förväntan blickar jag framåt.
(eget foto)