En hel kropp

Anfall eller försvar?

I ett fotbollslag behövs både anfall och försvar för att laget ska bli framgångsrikt. Det är roligare att se ett offensivt spel och anfallsspelarna tar ofta de stora rubrikerna. Men i alla lag är det helheten som avgör om det blir framgång.

Kan bilden lyftas över till en kristen församling? Vissa likheter finns. Det utåtriktade är mer hyllat än det ”tråkiga” grundläggande bönearbetet. Men det finns en helhet, i Bibeln liknad vid en kropp, där alla delarna i kroppen är lika viktiga och Andens gåvor är till för att hela kroppen ska må väl och som kropp ska vi sedan gå ut för att göra alla människor till lärjungar.

”Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.” [1 Kor 12:26]

Kroppens lidande kan bestå i angrepp utifrån från en omvärld som inte förstår vad kristen tro är, men kroppen kan också lida av inre sjukdomar och näringsbrist, vilket i sin tur kan leda till håglöshet, ja rent av apati. Apati är väl rätt översättning av David Wilkerson profetiska hälsning till de evangeliskt kristna i Sverige för tjugo år sedan.

Wilkersons hälsning får mig att tänka på hälsningarna i Uppenbarelseboken till de sju församlingar. Kan hans hälsning skrivas som ”detta har jag mot dig att du glömt varifrån du kom och låtit dig bedras av att tro att allt är väl, tappat orken och blivit apatisk”?

I så fall hjälper det inte att bygga större scener, rigga häftigare ljus- och ljudanläggningar. Dessa kan vi visserligen använda oss av om vi gör det grundläggande arbetet att i renhet och helighet söka hans ansikte i bön. Den levande kroppen kan använda sig av vilka hjälpmedel som helst men sker det i egen kraft är det endast ett tillfälligt irrande bloss mot en mörk himmel.

Jag satte citat kring ”tråkigt” om bönearbetet, för om du kommer in i ett flöde med Gud så finns det inget mer inspirerande än att vara i bönetjänst. Du längtar dit. Sitter du och tänker på att du måste be fina böner inför andra så förstör detta kärnan i bönen. Bön handlar inte om prestation, den handlar om att bli mottagare av Gud gåvor. Ibland är bön kampfyllt, då får du i nåd dela Guds egen sorg, men vila i hans seger. Låter detta komplicerat, glöm det i så fall genast och var dig själv inför Gud. Det är det enda som fungerar, men det fungerar bra.

Ordet och bönen var grundläggande för de första kristna för att finna Guds väg. Apostlarna prioriterade detta. Då kom under och tecken som ett resultat genom den helige Andes gåvor.

Musik och sång möter människors hjärtan och är ett viktigt verktyg när helheten fungerar i kroppen. Som en del av helheten. Då en jublande manifestation, annars bara mänsklig prestation.

På bilden ser du mig, en åldrad man, som delar ordet i min hemförsamling i Simrishamn.

En stark helandetjänst

Ordet och oljeflaskan,
tillsammans i lydnad.

Den dagen gjorde jag tre snabba strandhugg på olika kristna konferenser. Det är lätt att förflytta sig i den digitala världen.

I den första konferensen tyckte jag mig möta en scoutledare, som med händerna i byxfickorna, på ett avslappnat sätt ville få mig att trivas. I den andra var det som om jag mötte en mycket sympatisk företagsledare som, även han på ett avslappnat vis, ville måla upp visioner om hur framgången skulle uppnås. Det gamla skulle vi glömma, nu gällde det att finna nya vägar, och gjorde vi detta skulle världen vinnas för Jesus.

Talaren i den tredje konferens hade även han den ena handen i byxfickan och talade ledigt och avslappnat. Men det han sa mötte något i mitt inre. Djup mötte djup. Tårarna börja rinna nedför mina kinder, ja mer än så, jag grät hejdlöst.

Han talade om att gräva upp de gamla brunnarna, speciellt helandets brunnar.

För många år sedan fick jag av Herren ett tilltal, en slags bild över en tid i Sverige då helandets gåva starkt förlöstes. Inte så att vi prövade om det möjligtvis inträffat ett helande, nej det var starka helandeunder som gav upphov till kraftiga reaktioner i vår omvärld. Positiva reaktioner, men kanske än mer våldsamma angrepp på de som var Herrens redskap i denna helandetjänst.

Ett tag var jag övertygad om att jag själv, efter en personlig förändring, skulle in i en sådan tjänst.

Bilden jag fick var ett barn som valt att åka i en lagom stor rutschbana och som plötsligt upptäcker att den inte är lagom stor, den är hissnande stor och snabb och slutet på den går inte att upptäcka.

Hur det blir med detta för egen del återstår att se. Dock tror jag att en mäktig besökelsetid står framför oss och då handlar det inte om vilken kyrka som har de smartaste visionerna, utan om enskilda människor som helt beroende av Herren, ställer sig till hans förfogande. Den bild jag såg kanske inte handlade om mig utan om den kristna kroppen som helhet. Vi behöver då inte utlysa helandemöten, nej helandet blir en naturlig del av vårt liv som kristna.

Jag efterlyser en ton av ödmjukhet, där vi med en insikt om vår egen svaghet, tränger oss nära den starke och så blir fyllda av kraft.

På bilden ser du min egen Bibel och min egen oljeflaska som alltid ska vara med, men inte lika ofta används.

De många ljusen

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle återkomma om en upplevelse som berör den gräsrotsväckelse jag då talade om.

För några år sedan var jag i bön och under bönen fick jag en inre upplevelse, som en syn.

Jag såg ett dystert mörkt landskap. Anade konturerna av skogspartier och bergskammar i bakgrunden. Fanns det bebyggelse så var den svår att upptäcka i allt det dunkla.

Sedan anade jag en ljusglimt i det övre högra hörnet av ”bilden”. Jag fördes närmre denna svaga ljuspunkt och kom då att se ett fåtal människor samlade till bön. Det var enkla människor, eller rättare sagt människor i vardagsmiljö. Det vilade en helig frid över samlingen. Jag upplevde det som om att Guds välbehag strålade över samlingen och jag uppfylldes själv av denna helighet till den grad att tårarna ville komma.

Så fördes jag tillbaka och såg det hela perspektivet igen. Nu upptäckte jag att det fanns små ljuspunkter lite var stans i bilden, som om en stjärnhimmelsmatris vilade över hela landskapet. Inom mig visste jag att detta var böneplatser liknande den jag hade fått se.

Jag fick aldrig se elden från dessa böneplatser föras samman till en stor flammande eld, men jag fick en förvissning om att det skulle ske. Detta är gräsrotsväckelsen, de många längtande bedjarnas efterlängtade andliga genombrott. Detta är den stabila grunden i det som snart kommer att ske. Mycket snart.

Jag har berättat om denna syn i ett antal bönesamlingar i södra Sverige och det har alltid slagit an en ton hos bedjarna.

Helt nyligen fick jag av en vän höra att många år tidigare än min syn, så fick en profetisk röst i Småland, nära Sveriges ”äldsta” pingstförsamling i Adelöv, en syn som liknade den jag fick se. Det gladde mig och bekräftade budskapet.

Så med förväntan blickar jag framåt.

(eget foto)

Fylld av kraft – om Bönekonferensen i Hässleholm.

Redan när Lasse Bjervås slog an första ackordet på flygeln, för inledande lovsång, så upplevde jag hur en vind från den helige Ande rörde sig igenom alla närvarande. Min upplevelse fick jag sedan bekräftad av flera jag talade med.

Bönekonferensen i Hässleholm startade i år på detta vis. Det var som om Herren sa, det är jag som ska göra det. Nu sker något.

Johnny Foglander var huvudtalare och bidrog med gedigen undervisning främst om behovet av en bönerörelse som var enad i Anden, en armé av bedjare som fokuserar på Guds väg och inte på det som skiljer mellan olika delar av kroppen.

Under konferensen kom flera profetiska tilltal som pekade på att något är på gång. Har vi inte hört det förut kan vi då säga. Jo visst, så är det, ankomsten av en väckelse har uttalats och är efterlängtad.

Även jag hade fått ett tilltal om ett andligt genombrott. Jag skrev ned i förväg och det stämde sedan med vad som skedde och vad som kom att sägas under konferensen.

Det var den tionde Hässleholmskonferensen jag varit med på och det avslutade för mig en period av nio år då jag varit med i den lednings/arbetsgrupp som finns för ”Ett förvandlat Skåne genom bön.” Skåne finns kvar i mitt hjärta och i min bön, men allt har sin tid. Nu öppnas nya vägar.

På bilden ser du ungdomar som bejakat Skånes Pionjärmissions uppmaning att starta bibelgrupper som i framtiden ska leda till församlingsplantering i Skåne. Det gläder mig och ska bli spännande att följa. Johan Stenström talar.

En av de Guds kämpar som jag mött.

Jag blev på äldre dagar pastor i en liten pingstförsamling i Skåne. Nu har jag lämnat denna tjänst och ägnar mig åt bönetjänst.

När jag första gången besökte en regional pastorskonferens så var jag nervös, blyg och kände mig liten. Första gången som pastor. Under den gemensamma bönen fick jag en inre syn. Jag såg två händer som förde en enkel keramikkruka i ett bestämt mönster. I krukan fanns glöd som syntes i krukans öppning, men inga eldslågor syntes. Jag såg inte kartan, men jag visste att rörelsemönstret skedde framför Skånes karta.

Jag berättade om min upplevelse när bönen var slut och efteråt kom Curt Levin fram till mig och talade om att rörelsemönstret precis beskrev de regionala bönesamlingar han planerat under temat ”Ett förvandlat Skåne genom bön”. Mönstret stämde precis med de orter där samlingar planerats och i precis rätt tidsordning. Jag hade inte hört talat om dessa samlingar, men längre fram blev jag en del av ledningsgruppen för detta böneinitiativ. Curt blev en nära vän och vi möttes många gånger i bönegemenskap under de år han hade kvar att leva.

Curt, som nu är hemma hos Herren, var initiativtagare till Skånes pionjärmission och genom denna stödde han under många år församlingsplanteringar. Jag såg på Kanal Tio ett TV-inslag som handlade om Curts liv och i detta ställdes även frågan om vad som sedan hände, något riktigt svar tyckte jag mig inte få i programmet. Det var mer inriktat på Curts eget liv.

Men det finns en fortsättning på Skånes Pionjärmission och denna fortsättning är mycket spännande. Böneinitiativet lever vidare och söker sig nya former. Initiativet till nyplanteringar är överfört till en yngre generation, precis som det ska vara i Guds församling.

Jag är så glad ett jag fick möta Curt Levin och bli hans vän. Jag är lika glad över att fått möta Lasse Bjervås som nu leder Pionjärmissionen och de yngre bröder, Johan Stenström och Paul Nilsson som är verksamma med församlingsplantering inom Pionjärmissionen.

Själv får jag inte släppa min delaktighet i böneinitiativet, detta som jag fick se i min inre syn. Jag bor numera i Stockholm, men reser till Hässleholm för en bönekonferens i början av februari. Visionen om ett förändrat Skåne genom bön lever kvar.

Bilden är en bearbetning av ett foto jag tog år 2016 när den regionala bönen hölls i den församling jag tjänade, nämligen Elimförsamlingen i Simrishamn. Curt Levin till vänster och Lasse Bjervås till höger. Övriga deltagare (det var många) har försvunnit ur bilden genom bearbetningen.

Bedjare och gräsrotsväckelse

Bön vid Smygehuk. Mats Kempe i förgrunden och jag i vit keps till vänster. Bild: Mats Kempe.

Jag har fastnat för namnet gräsrotsväckelse för det jag tror händer i Sverige i dag. Överallt möter jag små, mycket varma och längtande grupper av bedjare. Visst finns det stora böneinitiativ som jag på intet vis vill reducera, men jag tror att gräsrotsrörelsen är helt avgörande för det som ska ske framöver.

För över tjugofem år sedan fick Birger Skoglund höra en profetisk hälsning på klingande svenska från en arabisk man som inte på något vis behärskade vårt språk, därav lätt att se att det var ett rent profetiskt tilltal. En väckelse från syd till nord och från väst till öst i vårt land. Från Smygehuk till Treriksröset och från Göteborg till Stockholm. Inte i framtiden utan nu pågående, detta sagt för tjugofem år sedan. Hur kan det stämma?

Kan det vara så att det pågår en underström av bön som redan raserat murar och som är källan till det som ska ske när Herrens tid är inne och denna underström var det som profetian handlade om. Själv kallades jag ut i bönetjänst på ett tydligt och omskakande sätt år 1994, för snart trettio år sedan och jag har mött fler som runt den tiden kallades ut i bönetjänst.

Jag kom tidigt att ha böneplatser på Smygehuk och vid Nimbus på Öckerö, i linje med profetians budskap. Under ett bönetillfälle fick jag en glimt om kommande böneinitiativ på Smygehuk och skrev om detta på min blogg. Numera är det bön på Smygehuk varje lördag klockan 14. Lena och Mats Kempe från Frälsningsarmén i Trelleborg har tagit detta initiativ. Ibland är jag på plats. Själv startar jag upp Böneplats Sjöstaden som representerar den östra punkten i profetian.

På ytan verkar nationen helt blivit en sekulär nation, även många kristna sammanhang verkar vilja anpassa sig till tidsandan. En längtan efter andliga dimensioner kan dock iakttas. Samhället har fått problem och vi sörjer över dessa. Många känner inte igen sitt land. Ett land som vänder Gud ryggen får problem, men Guds kärlek är större än vår ondska och han söker oss för att leda oss till omvändelse. Det är här gräsrotsbedjarna kommer in för de representerar Guds önskan och hans plan för oss alla.

Kanske är det en stor svårighet, rentav katastrof, som kommer att utlösa strömmen av omvändelse i vårt land. Underströmmen finns redan på plats.

I nästa inlägg ska jag berätta om en upplevelse under bön som handlar om gräsrots-bedjarna.

Nystart på nytt webhotell

Jag har av tekniska skäl varit inaktiv en tid. Samtidigt har tiden efter det att jag slutade min pastorstjänst i Simrishamn varit en tid av omställning. Nu har jag funnit ro, med endast ett boende i Stockholm. Jag är inställd på att så långe jag har kraft till detta vara i bönetjänst, förkunnelse och att vara aktiv på internet. Väl mött framöver. / Börge